Halva tiden har gått

Jag vet inte om jag ska skriva om tiden har gått fort eller inte. Jag kan kanske skriva att två månader har gått fort. Men det känns som att det var länge sen jag åkte. Min sommar har hållit på i fem månader vädermässigt. Och det är ju helt underbart för en svensk som mig. Men det har även varit en jobbig tid ibland. Jag visste att skolan skulle vara hårdare än i Sverige, men ändå. Allt är så nytt och den euforiska känslan man hade när man kom hit, den kan omöjligt stanna hela tiden. Och jag känner mig glad att det finns folk som saknar mig också. Man känner vad som verkligen betyder mycket för en.

Japan är underbart i många anseenden. Det är ett snällt land. Spritbutiken nära vårt studenthus drivs av en säkert 210-årig, skrynklig, gammal tant utan att varken bli rånad eller utsatt för snatteri. Då menar jag verkligen att det här är ett snällt land. Men ibland känns det inte alltför välkomnande. Faktiskt. Man kan känna sig verkligen nerstirrad som man kommer från en annan planet. Och det kan bli tröttsamt. Jag är inte den som gillar att vara i centrum. Det är inte min grej egentligen. Man får helt enkelt vänja sig vid att man ser annorlunda ut och att man är längre än många andra.

Kulturchock, kan man nog kalla det.

Sju veckor kvar i skolan. Vår lärare sa; om ni inte börjat ha roligt, så får ni se till att ha det snarast. Jag har upplevt mycket roligt och mycket annorlunda. Jag kommer jag se tillbaka och känna att det här var riktigt bra gjort av mig. Jag ska komma ihåg att ge mig själv en klapp på axeln. Livserfarenheten. I Sverige kommer jag nog drömma mig tillbaka. Sakna den japanska valutan, hur mycket man fick för den i slutändan. Jag kommer sakna storstaden, kläderna och omgivningarna. Och just när man anpassat sig till att man flyttat utomlands, då ska man flytta hem igen. Därmed så börjar anpassningen om. Fast när jag tänker efter så tror jag inte Eskilstuna behöver så mycket anpassning. Allt är säkerligen detsamma.

Sen då?

Jag tar en dag i taget.