St. Augustine

Jag var på Mälardalens högskola i Västerås och hade ett möte för ett tag sen. Och när jag gick bland lärarrummen så såg jag en tavla som egentligen inte var direkt vacker. Men jag läste vad som stod på den föll jag direkt för citatet. Det kändes så rätt. Jag kände även att jag var tvungen att rita en bild om det citatet. Man kan luta sig tillbaka på citatet många gånger och drömma sig bort. För vem vill jobba när man kan ut och resa egentligen?

"The world is a book and those who do not travel read only a page" - st. Augustine

Värdering

Snubblade över en sida idag som värderar bloggar. Nämligen bloggvärde.se. Jag vet inte riktigt hur den värderar, men antar att den analyserar besökarstatistik, antal inlägg och antal skrivna kommentarer. Hur som helst så kom det fram vad min blogg var värd. Och nej, jag är inte direkt miljonär. Man kan knappt säga att jag har en bra timlön. Haget kanske borde fundera på att sälja sin däremot!

"Din blogg är värderad till: 382 kr"

I samma veva som jag hittade sidan så stötte jag på denna svala låt.

Inspirationsjakt

Jag har tittat omkring på ffffound.com ett tag i jakt efter inspiration. Överallt jag tittar ser jag motiv. Jag ser begåvade människor som skapar vackra bilder. Och jag känner att "det där skulle ju jag kunna ha gjort". Jag känner mig så kreativ samtidigt som jag skapar så lite. Kanske är det febern, kanske är det skolan. Eller så är det vädret. Kan inte tänka mig något annat faktiskt. Allt annat är jättebra.

Världens bästa fik

Jag har en dröm att någon gång i livet starta ett fik. Ett mysigt och socialt fik där massa vackra människor vill komma till för att sitta på en stol utanför med en liten espresso, röka en cigarett, dricka öl, snacka om livet och bara titta på fler vackra människor. Det ska vara en 60-tals inredning med ljusa färger, ek, vackra tavlor med minst lika vackra ramar, härliga lampor och världens godaste kaffe. Och besticken ska vara klassiska och personliga. Jag tycker många glömmer bort besticken. Det är en vacker detalj. Ett stort olivträd i en stor keramikkruka som sträcker sig över innegården. Det måste vara en liten innegård där solens strålar hittar sin väg genom olivträdets blad. Det skulle vara grymt. Frågan är ju bara vart man ska lägga världens bästa fik? Det finns ju så många.

Efter Japan, efter mitt examens jobb och efter jag plockat ut alla mina högskolepoäng så är det dags att ta det stora klivet. Ut i arbetslivet för att hitta mitt drömjobb. Och jag vet inte riktigt vart jag ska sätta ner min fot. Men jag vill jobba på en reklambyrå där jag tillför med min egna kreativitet. Och det är nog vad jag håller på med om två år. Det ska bli kul och återkomma till det här inlägget då och se ifall jag fortfarande tänker i samma banor.

Men jag tycker att man inte borde stressa för att hitta sitt yrke. Jag ser gärna att jag inte hittar vad jag vill göra förrän om många år. Att prova på många yrken och framförallt bo i många olika huvudstäder. Man har ju som sagt hela livet på sig att jobba. Så varför stressa egentligen.

Lördagen i bilder

Minnespinne

Jag var på föreläsning idag och fick höra det så jävla roliga ordet "minnespinne". Det var föreläsaren själv som tog upp det. Han var någon form av språkvetare och gillade inte ordet särskilt mycket trots att han har varit med och tagit fram det. Det är taget av norskan där det heter "minnepinne" och som med all norska låter väldigt töntigt. Ordet är tydligen fastställts av Svenska Datatermgruppen, som leds av Terminologicentrum (snubben som föreläste var därifrån). Men det är rätt roligt ord ändå. Minnespinne.

Och det är ju egentligen vad ett USB-minne är. En pinne fyllt av minne.

118 100 svarar...

Vad kommer jag att jobba med när jag blivit lite äldre?

"118 100 tror att du kommer att jobba som modist. Att tillverka hattar på beställning till de stora svenska kändisarna, du har sett till att hattar är på modet igen. Ha en fortsatt trevlig dag!"

Ofan.

Vårkvällar

Hon rörde vid min nacke. Så där som bara hon kan. Det är bara hon som kan röra min nacke på det viset. Luften hon andas är kall jämfört med den varma vårkvällen. Det känns underbart. Vädret är underbart. Tiden stannar. Hon är söt. Så söt så att tänderna nästan värker när jag kysser henne. Jag vill bara klä av henne klänningen hon har på sig. I högtalarna: David Bowie på låg volym.

Jag rör vid hennes nacke. Så där som bara jag kan. Det är bara jag som kan röra hennes nacke på det viset. Luften jag andas är kall och jag blåser lätt på ryggkotan som skymtas under skinnet. Jag knyter upp hennes hår med en blommig rosett och tycker allt är perfekt. Hon gillar blommigt för det har hon sagt. På bordet har två ljus nyss slocknat och jag känner röken. Det står ett vinglas med läppstift och två tomma ölflaskor. Jag är alldeles för varm. Vi är lyckliga. Jag säger att allt kommer att ordna sig och jag ser på henne att hon tror mig.

Så här skulle en kärlekshistoria kunna se ut. Iallafall delar av en. Jag är enormt sugen på att se Iron Man. God natt.

Will you please take your pills

Går det att vara nedstämd och deprimerad när vädret är så här? Det ska mycket till. Man måste ha en riktigt mörk själ som typ min pillerknaprande granne för att inte njuta av livet just nu.

"Dark like inside of a coffin on a moonless night"

Det har varit en underbar dag och jag behöver nog inte säga så mycket mer. Men jag tänkte tipsa om en låt jag fastnat för på senaste tiden. Den är inte speciellt ny, men samtidigt kanske inte många hört den. Naive New Beaters heter gruppen. Live good heter låten.

Ladda hem: Naive New Beaters - Live good

Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=qlmhlwLQyzU

Jag gillar Håkan Hellströms nya album faktiskt. Jag har inte haft så mycket till övers för honom förut, men jag har nog ändrats. Det har min musiksmak också. Jag har visserligen mycket hiphop pumpandes kvar i min ådror, men annan musik har även fått plats. Det tycker jag är bra.

Seglar uppe bland molnen

Jag satt på fönsterblecket och kvittrade. Vårsolen var felfri idag och värmandes av lycka. Bara så som en vårsol kan stråla. Sommarsolen är annorlunda. Visst, den är underbar och så, det är inte så jag menar. Men den kan bli en aning ansträngande. Det är bara i dessa tider jag kvittrar, när vårsolen kommer, egentligen. Jag tycker inte alls om att kvittra faktiskt. Inte lika mycket som de andra. Verkligen inte.

Jag iakttog alla de människor som satt i parken. De är bra lustiga, människorna alltså. Så fort vädret är bra kommer de ut ur deras nästen. De låtsas vara sociala och trängs, men vågar aldrig prata med grannen bredvid. Själv visslar på varje hona jag ser. Det ligger i min natur antar jag. Vårsolen har dock en förmåga att locka fram det bästa ur en. Fråga mig inte hur den lyckas, den bara gör det.

Hur som helst, satt jag där på fönsterblecket när det rasslade till rakt bakom mig. Redan där vet jag att alla mina kompisar skulle ha lagt vingarna på ryggen, men jag är nyfiken och kanske även en smula äventyrlig. Innan jag hann reagera, alltså jag är alldeles för lat, så fick någonting tag på mig. Släpp mig, dumma unge, kvittrade jag i hög d-moll. Medan vissa föddes med en hel repertoar av kvitter, kunde jag bara få ur mig ett panikartat pip. Förstår hon ingenting, den där dumma flickan. Jag fick använda näbben, hon släppte. Ful var hon dessutom, såg ut som ett sjölejon. Stora tänder med väldiga glapp, bräcklig hud och till råga på det en enorm trut. All skönhetssömn i världen skulle inte ens kunna rädda den där stackaren.

Nu seglade jag uppe bland molnen. Jag gillade det egentligen inte, inte alls faktiskt. Det piskar i korpgluggarna och värker oftast i nyckelbenen. Så jag undviker att flyga så mycket som det går. Vilket är svårt, jag menar, jag är faktiskt en fågel. Kanske skulle man ha blivit ett sjölejon ändå. De är dock inte fagra, inga sångsvanar precis. Men de ligger mest och trånar. Solbadar och förtär fisk. Tror det skulle passa mig. Fast, de är ganska korkade, när jag tänker efter. Inget för mig.

Inte som tänkt

Så här ser bloggen ut på min dator. Det är så den är tänkt att se ut. Men den verkar inte vilja det på en del andra datorer. Det är väldigt synd tycker jag.

Smoke a cigarette and go back to sleep

Jag fortsätter med låttips medan jag fortfarande tycker det är kul och innan låten blir för uttjatad (värst dock, om någon hinner före mig att tipsa). Ingen har väl missat Snoop Doggy Dogg's senaste singel "Sensual Seduction". Den är bra. Men den kan bli bättre. Det bevisar Hot Chip som har gjort en grym tolkning. Jag lyssnade faktiskt på den före Snoop's och i min värld var Hot Chip först. Men så är det givetvis inte.

Ladda hem: Hot Chip - Sensual Seduction (Remix)

Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=07iwO44O7Qc

Seasons in the Abyss

Jag sitter här och lyssnar på Hellsongs som Melissa gav mig i födelsedagspresent för typ två veckor sedan. Jag fick ett paket hem på posten eftersom hon bor i Göteborg och jag här i Eskilstuna. Det var ett paket med mycket smått och gått. En japansk 10.000 yen-sedel, nyckelring, ett vackert vykort och så då en cd-skiva med bandet Hellsongs.

På framsidan så står det "Hymns In The Key Of 666" och min första tanke var hur hon kunde ha missat att jag verkligen inte lyssnar på hårdrock. Så jag vänder på fodralet och ser alla låtnamn som också bekräftar hårdrockskänslan. Helt förbryllad och som ett frågetecken så ger jag skivan en chans och stoppar in den i bilens stereo (mammas bil och stereo). Och det är verkligen inte som jag förväntade mig. Det är en lugn, vacker och harmonisk musik. Och hon som sjunger har den vackraste röst jag hört.

Det är alltså grymt fantastiska tolkningar av gamla hårdrocksklassiker. När jag la in låtarna i iTunes så märkte att genre var "Easy Listening" och det säger mycket om musiken. Jag är så tagen av musiken så att jag var tvungen att tipsa er (i skrivande stund noll besökare, men vafan) om det.

http://www.myspace.com/hellsongs

Ett stort äventyr

Så, nu är ytterligare en sak avklarat. Kommer man någonsin känna sig fri? Någonsin känna sig helt lugn, helt obekymrad? Det är mycket att ordna inför ett sådant äventyr som jag bestämt mig för att uppleva. Utomlandsstudier. Och inte i ett England eller Amerika där allt ter sig snarlikt som här. Så vart kan man söka sig till om man vill komma så långt bort från våran kultur? Vi testar Japan. I höst så åker jag till landet med den stigande solen för att plugga en termin på Kansai Gaidai University i Osaka.

Och ärligt talat så känner jag resfeber redan nu. Det är en känsla i magen som ofta, men inte alltid, ligger och jävlas. En nervös känsla. Men det är nog en ganska naturlig känsla. Oundviklig ifall man inte helt saknar något innanmäte.

Undra om att blogga hjälper? Det måste tjäna något syfte åtminstone då sjukt många sysslar med det. Ja, det kan kanske hjälpa att skriva av sig. Jag känner nog det redan nu medan jag knappar in dessa bokstäver på datorn som ligger i mitt knä. Det här stora äventyret, som först var enkelt tomt prat, börjar kännas rätt verkligt. Men det ska gå bra. Och det kommer att bli underbart. Japan. Ett land som jag länge har haft en förkärlek till utan egentligen veta varför. Jag har ju aldrig varit där. Men allt började med tv-spel. Final Fantasy, Chrono Cross och allt sådant. Sen så har jag helt enkelt älskat manga och animé ett längre tag. Melissa, min syster, jobbade där i två år för ett antal år sedan och min längtan att besöka Japan ökade. Så, äntligen, kanske man ska säga. Äntligen är jag snart där.