Seglar uppe bland molnen

Jag satt på fönsterblecket och kvittrade. Vårsolen var felfri idag och värmandes av lycka. Bara så som en vårsol kan stråla. Sommarsolen är annorlunda. Visst, den är underbar och så, det är inte så jag menar. Men den kan bli en aning ansträngande. Det är bara i dessa tider jag kvittrar, när vårsolen kommer, egentligen. Jag tycker inte alls om att kvittra faktiskt. Inte lika mycket som de andra. Verkligen inte.

Jag iakttog alla de människor som satt i parken. De är bra lustiga, människorna alltså. Så fort vädret är bra kommer de ut ur deras nästen. De låtsas vara sociala och trängs, men vågar aldrig prata med grannen bredvid. Själv visslar på varje hona jag ser. Det ligger i min natur antar jag. Vårsolen har dock en förmåga att locka fram det bästa ur en. Fråga mig inte hur den lyckas, den bara gör det.

Hur som helst, satt jag där på fönsterblecket när det rasslade till rakt bakom mig. Redan där vet jag att alla mina kompisar skulle ha lagt vingarna på ryggen, men jag är nyfiken och kanske även en smula äventyrlig. Innan jag hann reagera, alltså jag är alldeles för lat, så fick någonting tag på mig. Släpp mig, dumma unge, kvittrade jag i hög d-moll. Medan vissa föddes med en hel repertoar av kvitter, kunde jag bara få ur mig ett panikartat pip. Förstår hon ingenting, den där dumma flickan. Jag fick använda näbben, hon släppte. Ful var hon dessutom, såg ut som ett sjölejon. Stora tänder med väldiga glapp, bräcklig hud och till råga på det en enorm trut. All skönhetssömn i världen skulle inte ens kunna rädda den där stackaren.

Nu seglade jag uppe bland molnen. Jag gillade det egentligen inte, inte alls faktiskt. Det piskar i korpgluggarna och värker oftast i nyckelbenen. Så jag undviker att flyga så mycket som det går. Vilket är svårt, jag menar, jag är faktiskt en fågel. Kanske skulle man ha blivit ett sjölejon ändå. De är dock inte fagra, inga sångsvanar precis. Men de ligger mest och trånar. Solbadar och förtär fisk. Tror det skulle passa mig. Fast, de är ganska korkade, när jag tänker efter. Inget för mig.