Jag lever fortfarande

Nu har det gått några dagar sen min vistelse i Osaka, men det har inte hänt så mycket. Skolan har börjat, med det tråkiga beskedet. Det är riktigt mycket att göra och dom går ut jävligt hårt mot oss. Det är läxor i varje kurs och speciellt japanskan som har inlämningar och småprov varje lektion i princip. Vi ska göra övningar och spela in oss själva säga japanska fraser, samtidigt som nu på tisdag har vi ett prov på alla Hiragana-tecken. Tror det är runt 70-80 stycken. Inte nog med det här så är min motivation i botten. Men jag tror att jag har lyckats göra bra på både talövningarna och ordglosor. Men vem vet. Japanska är så sjukt svårt. Snart är det helg, men den kommer att bestå av mest plugg. Det är snack om alla möjliga utflykter, men jag får se. Har ingen lust med det just nu iallafall. Så, det här var ett lite mörkare inlägg, men förhoppningsvis kan jag iallafall gå runt och fota lite fina bilder som man kan lägga upp. Till nästa gång. Jya mata ne!

Just ja, måste bara säga ett enormt grattis till min syster Melissa som gått från doktor till docent! Jag vet att hon läser här ibland. Så jävla starkt jobbat. Jag är stolt över dig! Nästa steg professor, kanske?