Smått panik

Jag tittade i schemat och fick smått panik. I morgon så ska jag lämna in ett förslag till min slutpresentation, som jag för det första inte har en susning om vad jag ska presentera. Jag såg även att vi har slutprov i samma kurs nästa onsdag. Sen så är det som vanligt läxor varje dag i japanskan och de andra kurserna som börjar närma sig slutet. Men som dom säger i Batman, "The night is darkest just before the dawn". Och visst, det är inte långt kvar i skolan nu. 16 skoldagar! Vänta nu?! Jag måste kontrollräkna. Yes, sexton jävla skoldagar kvar. Det känns otroligt skönt.

Men att skolan håller på att ta slut, det leder ju också till att mitt stora äventyr på andra sidan jordklotet börjar lida mot sitt slut. 8412 kilometer hemifrån. Jag kan erkänna att det ska bli skönt att få komma hem. Att få träffa alla kompisar. Och att få gå runt och svära över mörkret, temperaturen, min c-uppsats och hur tråkigt allt är. Men innan dess så kommer underbara och söta Josefine hit. Jag kan inte uttrycka mig tillräckligt hur tacksamt det känns. Vi kommer att ha Japan gemensamt. För hur mycket jag än skulle kunna förklara och berätta hur Japan är, så måste det upplevas. Jag vill att alla ska uppleva det jag upplevt. Se allt det jag sett. Känna alla känslor jag känt.