Kyoto

Idag var det dags att åka till Kyoto och det blev en väldigt lyckad eftermiddag och kväll. Vi startade klockan 14.00 och jag var inte hemma förrän strax efter 22.00. Jag visste lite om Kyoto, att det är en stad med oändlig kultur. En stad som stod som ett av målen att bomba under andra världskriget, men hindrades tillslut. Hiroshima och Nagasaki blev det tyvärr istället. Iallafall så besökte vi Kiyomizu-dera Temple och det var grymt vackert. Tydligen så ska det bli ännu vackrare i oktober då alla löv på träden förvandlas till röda. Det var också väldigt mycket folk och mycket att se på. Innan man går in i själva templet så tvättar man händerna. Jag är lite osäker ifall man tvättar munnen också. Efter många timmar kring detta tempel så åkte vi tillbaka till Hirakata City och åt. Två japanskor beställde in en jättewok som tillagades direkt på bordet. Det såg jättegott ut och alla runt bordet fick smaka. Både jag och Jonas trodde det var bläckfisk vi smakade då det kändes som gummiband i munnen. Det visade sig vara tarmar från gris eller får. Jag är osäker. Det blev genast mindre aptitligt och måste nog vara det konstigaste jag ätit.



Jag och två japanska studenter som var guider!


Jonas från Sverige och Katy från Kanada matchade varandra omedvetet.

Tydligen enbart för dom rika.





För 100 yen fick man skaka ut en pinne med ett nummer, varpå man fick en lapp som skulle berätta om sitt öde. Jag fick den bästa lappen, och det stod något om att jag skulle vinna. Inte vad eller hur haha. Får man en dålig lapp måste man knyta fast den på ett speciellt ställe vid templet, för att förhindra att det ska gå i uppfyllelse.


En källa med heligt vatten eller något.




Hakkorset tyckte jag och Jonas var jävligt roligt iallafall. Tror det är spegelvänt, men ändå.


Den berömda tarm-woken.

Fullspäckad Torsdag

Det var öppningsceremoni och alla stora chefer för skolan var där. Många av dom satt och sov till och från.

Svenskar med den obligatoriska Japan-posen!

Maten var helt otrolig. Första gången jag verkligen blev mätt tror jag.



Efter öppningsceremonin och middagen så blev det karaoke. 60 kr i timmen med obegränsad alkohol tycker jag var helt underbart.

Spöregn och lotteri

Min dag blev inte så värst hektisk som jag trodde att den skulle bli. Allt görs jävligt effektivt här och väntetiderna är inte så jobbiga. Dessutom träffar man alltid någon ny där och prata med. Tydligen kommer folk ihåg mig bättre än jag gör dom haha. Imorgon så sker vår kursregistrering och jag hoppas verkligen jag kommer in på alla kurser jag vill. Här i Japan, eller åtminstone på Kansai Gaidai University, så har man en "Registration Lottery" dagen innan. På detta lotteri så får man gå in och stoppa ner handen i en låda och dra ett nummer. Numret är sedan sin plats i kön. Helt sjukt. Men rättvist kanske. Jag drog nummer 231 av typ 438 så när det är dags för mig att lämna in min kursregistrering så kanske mina kurser redan blivit fulla. Då är det bara och välja om.

Idag så spöregnade det också. Det verkligen öste ner. Det var rätt ironiskt att detta skedde när jag var på väg till 100 yen store för att köpa en svetthandduk och solfjäder. Allt för att jag tycker det är så grymt svettigt. När jag precis hade betalt och skulle gå till cykeln så började det spöregna. Så jag fick gå in igen och köpa mig ett paraply och regnkappa istället. Nu är jag utrustad för det mesta.

Dagarna här går snabbt. Men det känns som jag varit här i två veckor, istället för fyra dagar. Det är så mycket som sker hela tiden. Jag längtar redan till jul då skolan är slut och jag drar till Tokyo där Josefine har planerat att möta upp mig. En fet markering i almanackan. Förhoppningsvis så sticker jag dit innan vintern med några härifrån. Så har man allt under kontroll sen.

Middag med Yuki och Saori

Jag har precis kommit tillbaka efter en händelserik och rolig tid i Hirakata City. Det var en rundtur ordnad av japanska studenter på Kansai Gaidai och dom delade upp och i smågrupper. Vi var 6 stycken totalt. Jag, två amerikaner vid namn Shawna och Jason, samt de tre japanskorna. Jag minns bara namnet på två, eftersom den tredje var tvungen och sticka. Yukino "Yuki" och Saori. Vi gick runt i vad man kan säga är centrumet och det var fan ganska högt tempo. Kan knappt vänta tills jag kommer till Osaka eller Tokyo.

Såg en skoaffärer med massa Nike-sneakers för typ 4000 yen. 240 spänn. Kan inte ha varit fake heller, men däremot möjligtvis rea. Jag tänkte ta mig tillbaka dit någon dag. Vi kollade in ytterligare en "100 yen store" och denna var enorm! Här kan man verkligen fynda. Det lustiga med dessa affärer är ju att allt kostar lika mycket. 100 yen (6 kronor). Alltså, även den minsta pluttiga nyckelring till den största vackraste keramikskålen. Grymt. Jag köpte ett paraply för det började regna.

Efter det så drog vi till ett höghus som hade massa affärer och resturanger. På våning 6 så var det ett café-liknande ställe som hade biljard, karaoke, pingis, dart, videospel och säkert mer saker som jag inte kunde förstå genom att läsa på skylten. Jag spelade pingis mot Yuki och Saori, vilka var rätt duktiga faktiskt haha. Jason och Shawna spelade biljard med den tredje japanskan. Efter det så gick vi och åt. Det var då jag kom på att jag hade min kamera i väskan. Så det blev inte så många bilder. Attans. Vi åt på en resturang som serverade enbart Omurice. Det är en omelett som är fylld med ris. Sen så är det något typ av tillbehör i form av stuvningar, såser, kött, kyckling och så vidare. Det var riktigt gott. Det var på en tjusig resturang och det gick på cirka 60 spänn för en stor tallrik. Vi pratade om att styra ihop det här gänget och dra en karaoke någon gång. Hoppas det blir av, även om de två amerikanerna bor i ett annat studenthus.


Saori, Yuki, Shawna och Jason




Jo, just ja. Jag var så jävla hungrig att jag glömde fota när måltiden kom in. Detta är iallafall min tredje del av en Omurice med kyckling- och spenatsås. Det är otroligt godare än det ser ut.

Tidig morgon

Min rumskamrat har anlänt. En snubbe från USA vid namn Evan. Kommer inte alls ihåg vart i USA han är i från. Jag har hjälpt honom så gott det går med att acklimatisera sig och jag tänkte visa honom runt. Han verkar soft och är väldigt tacksam iallafall. Han var uppe säkert runt 06.00 i morse, vilket resulterade att jag inte kunde somna om och sitter här nu kl. 07.00. Men det är lugnt. Idag så ska jag ha ett japanska test för att se vilken nivå jag är på. Känner att ett MVG är på gång. Eller inte. Senare på eftermiddagen så skrev jag upp mig på en till rundtur. Denna gång så ska vi åka till Hirakata-shi Station och gå runt bland affärerna i närheten.

Just ja, jag har tänkt att visa hur jag bor. Och jag var precis på gång att gå runt och fota från olika vinklar för att fånga studenthuset bäst när jag hittade denna YouTube-video. Tror det här är bättre. Finns några roligare saker som ni kanske märker. Tofflorna till toaletterna bland annat. Toaletterna överhuvudtaget är roliga. Andra knappen till vänster är till för att tvätta arslet med. Trycker man där så sprutar det (inte sprayar, utan en fet stråle) upp i arslet. Det där kan man skratta åt länge.

Vilse i Makino

Universitetet ligger ungefär 20 minuters gång från mitt studenthus. Och i denna värme, denna ångbastu så är ganska jobbiga 20 minuter. Alla som flyttar hit bestämmer sig för att köpa sig en cykel och jag ville inte vara sämre själv. Efter dagens rundtur så fick jag med mig Cindy, en tjej från Australien som pratar rätt okej japanska, för att hjälpa mig kommunicera och köpa en cykel. Jag köpte en begagnad, med bromsar som skriker, även om den ser helt ny ut. 6500 yen (380 spänn) kostade den och är i en riktigt fin orange färg. Cindy var förvånad över mitt färgval däremot haha. Bästa med hela affären är att dom köper tillbaka cyklarna för typ hälften, så jag betalar i slutändan inte mer än typ 200 kronor för den. Jag invigde cykeln med att ta en liten cykeltur, som tillslut gjorde att jag nästan kom vilse. Hamnade i grannområdet som heter Makino och var ute och cyklade i två timmar. Vädret har blivit lite sämre också. Fortfarande varmt, men molnigare.



TOTORO!


Jag hörde musik när jag cyklade på gatan och undrade var det kom ifrån. Det visade sig att dom har högtalare längs hela gatan med glada melodier!

Första dagarna i bilder

Nu har man kommit tillrätta med en del saker. Har börjat utöka min bekantskapskrets från gubben och gumman i receptionen till fyra svenskar, en tjej från Australien och två snubbar från Amerika. Alla är trevliga. Hittade även två snubbar från Finland som snackade lite svenska. Men undrar fortfarande när min rumskamrat ska dyka upp. Idag (måndag) så har jag varit på en ordnad rundtur runt Campuset. Alltså, det här universitetet är det största jag sett. Jag blev verkligen imponerad trots att jag sett bilder innan. Allt är så välstädat och vårdat. Tydligen ska dom ha ett bra gym också, så slipper man antingen gå och bli tjock eller magra ner sig helt här borta. Lunchresturangen var också grym! För under 500 yen (typ 30 spänn) så fick jag en liten äggsallad, skål med ris, misu-soppa och en tallrik med något som likande friterad kyckling, någon sås, sallad och pasta. Allt var hur gott som helst också. Allt är mycket billigare än vad jag trodde. Här är lite bilder från min resa till Hirakata-shi och dagen som har varit.


Kansai International Airport.

Överallt har dom automater till allt. Här köper man biljetter.

Moriguchi Station

På pendeltåget till Hirakata-shi.

Måndag. Vaknade och knallade ner och köpte mig frukost.

Rundtur kring Campuset. Här har ni min grupp. Riktigt soft grupp.

Vi har McDonalds på Campuset. Flott!